Återbesök på vårdcentralen idag för att få sjukintyg och se hur den går för kroppen att besegra min uvi. Skulle vilja säga att de inte går alls. Min sticka såg exakt likadan ut som för en vecka sen. Kul. Men ska försöka fortsätta härda och inte ta penicillin. 

Nästa vecka ska jag egentligen på utbildning med LO i Stockholm i två dagar. Har varit så enormt taggad på detta men börjar sakta inse att jag nog kommer missa den resan. Känns så jävla trist. Grät en skvätt igår över allt jag går miste om (och allt jag KAN gå miste om i framtiden) pga min värk och mina uvier. Men idag ha jag ryckt upp mig. Ja de suger men ibland måste man bara bita ihop och gilla läget! Eller hur pappa? Skit händer men livet blir ju inte roligare av att man ligger och tycker synd om sig själv hela tiden. 

 

Istället har jag underhållt mig med att starta en till användare på instagram. Där jag skriver om erfarenheter av vården ur både patient- och personalsynvinkel. Kanske kommer nån enstaka person läsa och haja till och sedan tänka på hur dom själva bemöter sina medmänniskor i vården. Ett litet projekt bara. För att få tiden att gå. Ha just startat den så finns inte så mycket skrivet där än men de kommer såsmoningom. Vardmoten@instagram iallafall. Om någon skulle ha tråkigt och vilja kika in. 

 

 

 

 Känslan när man snittar 300kr i månaden på apoteket