Längre ner på gatan bor allt jag nånsin saknat och krossar mig
Idag började inge bra. För jag lyckades bara sova ca 3 timmar mellan 9-12. Idag fortsatte dåligt då läkaren på vårdcentralen vägrade förlänga min sjukskrivning trots att jag fortfarande inte kan jobba. Så de måste jag försöka ordna via lassa. Och de är jobbigt att ordna när man har ont och knappt sovit.
Men idag blev bättre! Just för att; jag fick utskrivet en ny smärtis eftersom den förra inte hjälpte.
Jag orkade även vika in lite kläder från tvättkorgen till garderoben. De tog 15 min och sen låg jag och ville dö. Men jag orkade gör nått, en liten bedrift men ack så bra de kändes!
Jag har även världens mest tålmodiga och stöttande sambo som kramat om mig och tröstat mig.
Jag fick dessutom besök av Ange som hållit mig sällskap i soffan.
Dom där som visar att dom fortfarande finns kvar även när de är tungt.. De är guld! De som påminner en om att man fortfarande duger även om man inte är den där spralliga, spontana partytjejen just för tillfället. Som fortfarande vill ses, även om de innebär att man bara pratar strunt i soffan. Ni! Ni är guld!
Så dagen började sämst men de blev ändå bra tillslut. Förhoppningsvis funkar mina nya smärtisar så jag får sova inatt också. Positivt tänkande!