Idag kom en bild upp på mina minnen på Facebook. En bild på mig där jag skriver att jag försöker göra en dålig dag bättre genom att träffat två vänner. De gör ont i hjärtat. Stackars lilla flicka. Som så gärna bara vill va lycklig och känna att livet är meningsfullt. Som va så trasig. Som trodde att hon inte förtjänade att behandlas med respekt. Som faktiskt bara skulle va tacksam över att någon ville va med henne överhuvudtaget. Som på riktigt trodde att när någon bedrog henne så fick hon skylla sig själv som va en dålig flickvän. Som gjorde så gott hon kunde för att göra alla nöjda men som ändå aldrig kände sig tillräcklig. 

 

Så mycket hjärnspöken som ständigt snurrade. Som höll mig vaken på nätterna. Jag har fortfarande hjärnspöken men idag är jag så medveten om att dom inte är nått annat än just spöken! Dom är inte på riktigt! Detta gör de möjligt för mig att våga yttra dom högt så jag och andra kan säga "men Fanny, de där stämmer ju inte". 

Jag kan fortfarande ha jobbiga perioder och dagar men nu har jag en famn att falla i. En axel att snusa på när oron kommer på natten. Min sambo gör en extrem stor skillnad. Och jag skulle vilja visa den sorgsna lilla flickan att en dag möter vi en kille som kommer behandla dig som om du är den viktigaste i världen. De finns även två andra jag skulle vilja visa denna flicka för. Två andra som kommer mublera om hela hjärnan på oss och som kommer ge oss dom rätta verktygen att klara oss själva.

 

Fast jag antar att allt de dumma jag gjorde mellan 12 december 2012 och julen 2014 är omöjligt att ändra eller påverka. Vissa dumma saker behöver jag göra för att lära mig viktiga läxor. Och tyvärr får man inte välja och ta bort vad man vill ha upplevt och ej. Allt sitter ju ihop. Jag behövde landa på botten för att se mig omkring och inse att jag faktiskt förtjänar jävligt mycket mer än så! Jag behövde följa folk på farliga vägar för att inse vars vi var påväg och för att inse att stopphållplatsen till den vägen var den sista hållplatsen jag någonsin skulle välja. Jag behövde vara den värsta partypinglan som de va möjligt att va för att sen uppskatta lugnet hemma och att slippa huvudvärk, illamående och ångest. 

Visst finns de folk som varit sju resor vänner än mig. Men när jag ser tillbaka på allt som varit så känns de så lustigt att jag är just här idag. Att allt blev så bra.