Ursh och fy och blä. Min livmoder ha verkligen varit en riktig lite motherfucker idag. Vaknade och trodde att jag kanske skulle kunna jobba. Men nån tryckte på knappen och sen har jag legat i fosterställning större delen av dagen. Min syster hämtade mig så jag åtminstone slapp va hemma ensam.

De kan verkligen vara så jobbigt ibland! När man har så ont, och så är man helt ensam.. Okej jag kanske inte orkar prata och va glad och social hela tiden men de räcker med vetskapen att någon bara är i rummet intill för exempel. Så om jag blir lite piggare så finns de nån att prata med. Om jag får outhärdligt ont så kan nån köra mig till akuten. Och om jag behöver hålla någons hand en lite stund så finns de med. Ja jag blir jätteynklig när jag har ont men jag tycker man får va ynklig ibland. 

 

Den lilla stund jag ha mått lite mindre dåligt idag ha jag legat i solen och samlat lite D-vitamin. Älskade sol och värme, snälla stanna tills september!