Det blev visst en liten bloggpaus på sisådär 2 år. De är sånt som händer! Har inte känt någon lust att skriva men igår kändes det som att de faktiskt börjar vara dags. Läst igenom några inlägg och inser att shit va jag aldrig frisk förr? Peppar peppar så ha jag bara haft ungefär fyra uvier sista två åren. Efter mååååånga läkarbesök fick jag komma till en endometriosspecialiat på NUS som gjorde den kliniska bedömningen att jag har både endometrios och vestibulit. De förklarar både den extrema mensvärken och all värk jag lidit av! Jag har fått träffa bäckenspecialister och sjukgymnaster och specialistsjuksköterskor och hejbara va de hänt grejer! Allt tack vara att man ÄNTLIGEN börjar ta kvinnovården på allvar och tack vara att en helt fantastisk läkare som lyssnar. Så saker och ting rör sig sakta framåt. De är lite bättre, eller så har jag blivit bättre på hantera värken och även om stressen finns kvar så är den på en helt annan nivå nu än för två år sedan. 

 

 

Mycket fantastiska saker har hänt, speciellt i år. Jag kommer skriva i slutet av året en resumé med allt som stått ut som de mest finaste sakerna som hänt. Fruktansvärda saker också hänt. Saker som fått hela världen att stanna och rasa samman. Så mycket ångest, gråt och smärta. Men de kommer ordna sig. Världen stannade och allt skakade så fruktansvärt men världen föll inte samman i slutändan. Det är såna gånger vi får perspektiv på livet. När vi ser vad som egentligen är viktigt och vi inser hur mycket tid vi lägger på sånt som verkligen inte är så jäkla viktigt som vi trodde. 

Jag är så glad att mina i-landsproblem är mina största problem igen. Allt kunde varit så mycket värre.

 

Nu blev det ett jättelångt inlägg men de kanske blir bättre framöver när jag inte känner att de finns för mycket oskrivet. 

 

 

En av alla underbara saker som hänt är detta. Min systerdotter Stina-Li. Älskade skatt♥️