Gravidvecka 27. Sista veckan i andra trimestern. 97 dagar kvar. Om nu min lilla kille tänkt hålla tiden. Om ni frågar mig får han gärna komma litelite tidigare. Efter att ha varit sjukskriven 4 månader för hyperemisis (svårt graviditetsillamående och kräkningar) så har jag faktiskt hunnit jobba 50% i nästan en månad. Så skönt att kunnat lämna huset och faktiskt göra nått! Dock ska jag till vårdcentralen i eftermiddag för att bli sjukskriven på heltid igen. Jäkla foglossningar. Dom är hemska.. Längtar så mycket tills min parvel är ute så mina fogar kan få läka ihop och stabiliseras igen så man kan röra sig på natten utan att vakna. 

 

100 tankar flyger runt i huvudet. Förlossningen. Första tiden med bebis. Att få tiden och energin och att lyckas se både lillebror och Liam. Jag tänker att de alltid är lite svårt att lyckas fördela ut uppmärksamheten när man plötsligt har två istället för ett barn. På de känner jag dessutom en ännu större rädsla för att Liam ska känna sig åsidosatt, speciellt eftersom han och lillebror inte delat livmoder. De kan va lätt att fastna i bebisbubblan men jag är livrädd att Liam ska känna att lillebror är mer älskad än honom. De är nog en av mina största rädslor. Jag vill att båda mina barn ska känna sig lika älskade. För de är ju ändå så jag ser Liam, som min. Han må kanske inte vara min via blod, men kärlek handlar inte om blodsband utan om banden vi binder mellan oss. På så vis känns han som min. Världens bästa bonus♥